Idag gick jag upp tio, gick ut med Hundis och gick och lade mig igen. Vaknade klockan två, har gått ut med hunden igen, och ska gå och lägga mig igen.

Jag skulle kunna plugga.

Jag skulle kunna duscha och städa.

Men det gör jag inte. Jag är precis så sjuk att inte kunna göra något konstruktivt eller åka iväg någonstans, och precis så pigg att jag uppskattar att vara hemma. Ah detta liv.


Fast en konstruktiv grej har jag råkat göra, men det var av rädsla för mitt eget liv - jag ringde csn för att få veta när domedagen kommer. Men hon som jag pratade med suckade bara och hatade mig och sa att jag inte behövde betala tillbaka. Men att jag skulle "kanske ansöka liiite tidigare nästa gång". Ursäkta? Vad sa du? Sitter du där, din @?!%#%& och ska tala om för mig NÄR jag ska ansöka om studielån? Jag tror jag smäller av. Jag tror jag dör. Tack och adjö.


(dessutom har jag läst in för dagens föreläsning så jag har inte ett uns av dåligt samvete. Och Einarsson kommer imorgon, då kan jag läsa ännu mer.)