Jag visste det. Jag kommer aldrig att överleva min 25 årsdag. Jag har en konstig knöl på halsen. Jag skojar inte. Den är nog dödlig. Vad skönt det skulle vara. Då slipper jag gå till skolan på morgonen, jag slipper hata hunden ovanför (snart avslutat kapitel pga flytt men ändå) så mycket att magen fräter hål i sig själv.
Jag skulle slippa känna mig ful och konstig, jag skulle slippa göra av med så fruktansvärt mycket pengar på onödiga saker. Jag skulle slippa att hela tiden (två gånger) kugga teoriprovet, och jag skulle också slippa vintern.

Det finns säkert massor av braiga saker med att INTE dö, men funny, jag kommer inte på dem nu. Vad är det är som är så bra med Brommaplan, T-centralen, slask, vinter, sjukdomar, att behöva ta ansvar? Jag måste flytta utomlands. Jag vill flytta till USA och aldrig mer komma tillbaka. Aldrig mer. De enda som skulle få hälsa på mig skulle vara Emelie, som skulle bli kär i någon snygg surfare och gifta sig och stanna för gott, och Isabel. Hon skulle vara för rastlös för att stanna, men det räcker om jag har Emelie, absolut!

Jag skulle bo i ett fint hus nära havet i Miami, ha två hundar, en häst och en trädgårdsmästare. Jag skulle ha en pool, om jag inte kände för att bada i havet. Varje morgon skulle jag springa längs stranden. OCH - jag skulle inte äga en vinterjacksjävel och inga vinterkläder överhuvudtaget, när jag inte åker till Sundance filmfestival, förstås. Och när jag åker skidor. Men mellan det så ska jag ge bort alla mina vinterkläder. Ååå ta mig härifrån, från det här värdelösa landet och livet. NU.

Ciaooo!