Det gör ont att andas. Varje andetag är en stor ansträngning och jag vet inte om jag orkar. Mina ben bär liksom inte, varje steg är så jobbigt att jag bara vill lägga mig ner. Jag skriver utan att se, mina ögon fungerar inte. Jag vill bara ligga i soffan och titta på taket, eller på målningen av Paula. Undra var de tiderna tog vägen. Jag skulle ge precis vad som helst för att få tillbaka det. Få tillbaka henne. Jag menar precis vad som helst.
Orkar inte äta, orkar inte sova, att vara vid liv är så fruktansvärt jobbigt just nu. Varför jag? Varför mitt liv?

Varför