Drama. Drama, drama, drama. Jag har lite hjärtklappning nu. Billigt nog. Isabel var precis här och hämtade sina grejer (typ som ett gammalt par). På utsidan ser allting ut precis som vanligt, men för den som vet är det förändrat. Jag har inte längre första tjing på att ta del av hennes liv, och inte hon av mitt heller.

Även om jag vet varför jag bestämde mig för att inte vara vän med henne längre, så känns det väldigt tråkigt. Att inte vara det. Jag vill inte ha tillbaka henne som vän - även om jag inte vill vara ovän med henne heller - men jag kan inte bara glömma bort hur kul vi ändå har haft tillsammans. För man har väldigt roligt med henne, men om det negativa blir överhängande är det nära på omöjligt att vara fortsatt kompis. Jag ångrar inte det jag gjort eller så, men ja, såklart känns det trist.

Well, man måste ju göra det man måste. Lite Darwin, for your own survival. Hehe.