Hola!

Dagen har hittills varit ganska tuff. Den började redan 03.15 av att en kompis pojkvän ringer ganska oavbrutet, fast jag gång på gång trycker bort samtalet, följt av ett sms där det står att han inte får tag på sin flickvän. Och det kan man ju tycka är konstigt, vilken annan tid på dygnet som helst, men 03.30 sover nog de flesta. Om man inte är ute förstås, men jag och kompisen struntade i det igår.

07.30 ringer klockan och jag sover fem minuter extra som känns som kanske tio sekunder. Därefter går jag upp och försöker helt fanatiskt tänka ut något att ha på mig. Sådana marginaler har jag inte på morgonen, eftersom att jag har ställt min klocka så att jag effektivt gör någonting hela tiden. Men nu stod jag och velade och satte mig ner för att titta på Martha, som om tiden inte betydde någonting, sen sminkade jag mig i säkert en kvart, vilket egentligen bara får ta fem minuter.

Sedan släntrade jag ner till köket och gjorde i ordning frukost och satte mig ner för att prata lite med mamma, när jag bara tänker slänga ett öga på klockan, och ser att jag ska stå vid busshållplatsen precis då. Jag fick lämna frukosten, och sticka ut till bussen, efter att ha packat om i rätt väska som ska matcha övriga kläderna, och efter att ha grävt bland alla vinterkläder för att hitta min dunväst. Jag sörjde frukosten på bussen, och såg fram emot att köpa en stor kaffe och en macka på universitetet. Jag tittade vanemässigt i väskan efter plånboken och såg till min fasa att den inte fanns där!

Hungrig, trött, fult klädd, frusen, och jävligt irriterad sätter jag mig ner i klassrummet för att i alla fall läsa Metro i en kvart innan seminariet började. Då kommer en pigg, utvilad tjej som faktiskt har hunnit borsta håret och känt att en polotröja (inte t-shirt med omatchande tröja över - som jag) är någonting som kan passa dagens höstiga väder är att föredra. Hon pratar glatt på om lärarna, skolarbetet, solen och hur mycket den värmer och ler och är glad. Jag höjer knappt blicken från tidningen och hummar bara lite till svar. I huvudet tänkte jag: "Men håll käften då för i helvete ser du inte att jag är kapabel till att mörda?!?!" Men jag försökte istället mig på ett leende som fick min mun att likna en reva i en papperspåse i jämförelse med hennes.

Sen började lektionen och den unga läraren (typ ett år äldre än jag?) att gå igenom accent 1 och 2, och om ansats, kärna och koda, plus mora (o:et uttalas som å), och om bibetoningar och annan grekisk fonetik typ. Jag kände att jag dör väl precis när som helst. Så jag satt och sms:ade med Fanny om hur gårdagens korridorfest hade varit, och hon skrev glatt om tokiga ryskor som shotade likör och liknande. Det var i alla fall lite roligt.

I pausen fick jag låna pengar av Thomas så jag kunde köpa mig en liten macka och en liten liten kaffe på Seven eleven, vilket alltid ju var någonting, men jag hade sett fram emot en stor ciabatta (med brieost och salami) med jättelatte med vanilj. Men faktiskt så blev jag uppiggad av maten och andra delen av lektionen gick bättre. Fast jag fick reda på att jag har hamnat i en grupp tillsammans med en kille till, som jag inte känner och som är värsta bessewissern. Uäh!

Nu är jag äntligen hemma och har ätit lite igen och hittat min plånbok som legat i en olåst bil hela natten, plus att jag hade fått höst och vinterkatalogen med skor från Louis Vuitton (som fortfarande verkar tro att jag är deras storkund) så nu känner jag mig bättre. Och vid fem ska jag åka till stallet för att galoppträna Saga runt energiskogen. Härligt att vara ute och galoppera när det är så fint väder (om man kan klä sig rätt vill säga)!

See ya!