Call me

Mobiler är en stor källa till många känslor. Dels glädje, dels oro. Idag blev jag riktigt glad att Asna ringde och sa att hon var hemma, och ville komma ut och hälsa på mig och på nya hästen.

Nu å andra sidan är jag orolig för att jag försökt ringa mamma hur många gånger som helst, men hennes mobil är avstängd och hon svarar inte på mitt sms om hon är hemma. Hon slutade jobba halv elva, och eftersom att hon jobbar med bovar och skurkar, gör det mig en smula orolig. Helt fantastiska scenarion målas upp i mitt inre om att alla gästerna på ofrivilliga hotellet har tagit personalen som gisslan och att jag egentligen bara sitter hundra meter bort och gör inget. Usch.


Uppdatering: Mamman är hemma och mår bra.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0