Äntligen fredag, äntligen är affären stängd och släckt, nu kan jag andas ut. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag längtar som en ivrig och flitig ettagluttare tills skolan börjar. Lite språkpsykologi har ju aldrig skadat någon. Hellre det än att fundera ut olika sätt att ha ihjäl jobbiga ungar som skriker för att deras föräldrar inte köper godis till dem. Accidental krokben?

Vi gick i alla fall ut i onsdags, och först var vi på Riche, och redan då var Fanny lyckligt ovetande om sin överförfriskhet. Hon blev skitsur när jag beställde vatten till henne. Jag höll mig (förvånansvärt) nykter. Eller....relativt. När vi skulle gå in kom det en lång tjej springandes förbi bilbältesrepet och skyndade sig in, men ett tränat öga hann se vem det var: Adina Fohlin! Och för er som inte vet hur hon ser ut kommer en bild:





Och för er som inte vet vem hon är, så kan jag meddela att hon är en såndära supermodell va. Hon går typ alla visningar. Hon är så himla vacker och duktig, och jag höll typ hela tiden på att spricka om jag inte fick säga det. Men det är ju töntigt, så får man ju bara inte göra och usch och fy!
Men jag struntade i det, så när hon stod ensam och skulle vinka till sig en taxi (vart var hennes entourage, bestående av han med skägg från Soundtrack of our lives? Fast de kanske bara var halv kompisar och jag fattar inte ens att jag spekulerar i det.), då gick jag i alla fall fram och viskade lite fyllehögt "Adina!" Jag typ väste fram det, som en tokig stalker. Men hon vände sig om och då sa jag att jag tyckte att hon var så himla bra, på lite varierande sätt. Jag varierade mellan: "Du är så duktig! Du är så bra! Du är så himlans vacker!". Jag trodde nog att hon skulle se igenom min söta lilla fan-fasad och se mig som den galning jag var (då), men hon log och tog min hand och tackade så jättemycket för att jag kom fram och sa att det verkligen värmde att jag sa så.
Sen vände jag mig om och ville dö av skam. Tills jag kom på att jag skulle ju tagit en bild. Men jag vände aldrig tillbaka, odjuret kunde jag tygla. Det är ju lite skämmigt, men hade jag kommit på det då hade jag lätt frågat om en bild. Fast å andra sidan, hon är ju som sagt modell, jag är en liten hästtjej från Ekerö, vem hade blivit snyggast på bild? Uha.

Kan inte fatta att jag ägnat typ 25 centimeter text om en annan person och om hur det var den enda gången jag mötte henne. Och jag vet inte varför jag bara har modeller som mina idoler. Haha idoler. Anywho.

Sen åkte vi till Fredsgatan 12, där Anton var snäll och betalade inträdet för oss båda, för att sen inse att vi stod på listan. Men jag vet inte riktigt om återköp gäller på ett uteställe? Men det var i alla fall lite väl crowded för att jag skulle tycka att det var schysst, jag gillar inte riktigt att känna mig som en (packad?) sill när jag är ute, det är som om ägarna fått storhetsvansinne och bara: "Ikväll ska vi klämma in åtminstone 3000 personeeer!". Så vi var där i kanske en halvtimme. Sen åkte jag hem. Fanny syntes inte till och den Italiensa Kompisen till Oliver hängde inte riktigt med i svenskt drickartempo. Men han bjöd mig till Milano när helst jag ville. Det kändes bra.

Det känns ännu bättre att vara ledig imorgon. Nu: hyra film och somna!
Tata