Please don't let it begin, you're under my skin. Same old story, boy meets girl and she falls much harder than him, baby where's the glory.

Nej riktigt så är det visserligen inte, men alltså. Ibland önskar jag att jag kunde hantera olika saker på ett bättre och smartare sätt. Fast well, nu gick det som det gick. Men jag blir trött på mig själv ibland. Ofta.

Åh en grej. Mina öron har börjat strejka.
Tecken nr 1: Det slår lock för öronen, ibland båda och så tjuter det utav bara fan.
Tecken nr 2: Jag hör ju inte vad folk säger! Det finns liksom bara ett begränsat antal gånger man får säga "va?!" Till slut skiter jag i det och bara nickar och håller med när någon säger någonting. Irriterande.

Jag har en plan för dagen. Jag tänker följa med Isabel (som just nu ligger och snarkar i min säng. Fast nej hon snarkar inte, hon andas så jävla tyst att man tror att hon är stendöd) till Bromma gård, typ frysa medans hon rider, och sen gå hem. Det är inte så långt. Vad kan det vara? Typ..........6 kilometer. 7 kanske. Tar ju inte så lång tid.

Uh nu måste jag betala lite mer räkningar som jag kom på att jag hade. Det mysigaste är att jag inte kommer ihåg var fan jag la dom. Synd. Jag vill inte ha post längre. För när det kommer post till mig finns det tre sorter:
1. RÄKNINGAR
2. Typ....jobbiga brev som typ "Hej Sofia! Du har inte bokat någon ny tid hos din tandläkare, så vi gjorde det åt dig!!! Den 8/1 kl. 04.35 ska du träffa Anna-Lena igen! Ta med dig ditt livs sparkapital för när kostnaderna väl börjat rulla, går det undan! Mvh Tandläkarna"
3. Underbara saker som jag beställt från Asos (väntar just nu på en väska), Adlibris (ooh bra reminder, ska beställa lite) eller något annat trevligt. Typ brev.  Hahaha jag vill verkligen ha ett brev. Ska skaffa en brevvän.

Ciao