Stavas "gener" så? På engelska liksom. Jaja alla fattar.

Idag är det Fannys och min sista dag här i Finland. Det trodde inte pappa. Igår runt halv elva tiden hemma, alltså halv tolv här, på kvällen, ringer han:

Pappa: Jaaa var e ni då?!
Sofia: Ehh... Hos Ilka och Paula, vi ska gå och lägga oss.
P: Men va i helvete jag står på Arlanda nu för fan!!!!
S: Ja men pappa du pratade ju med Fanny idag och hon sa att det var imorgon...
P: NEJ vi pratade igår!!!
S: Men kolla samtalslistorna då, för i Fannys mobil står det att du ringde idag vid typ fyra.
P: Men.......FÖR FAN JÄVLA HELVETE HÄR HAR JAG GÅTT UPP HALV JÄVLA FEM OCH DESSUTOM ÄTIT PÅ SKITÄCKELMCDONALDS FÖR ATT HINNA TILL DET HÄR PLAN...FAAAAAAN OXÅ!
(jag och Fanny kväver skratt så vi spricker. Litterally)
Min mobil dör, och Fanny ringer upp honom.
F: Ja Sofias mobil dog så... ja.
Pappa drar samma harang som han gjort med mig fast nu avslutar han med att "jag orkar inte prata mer, godnatt".

Så... Big question of the day. Vem hämtar oss på Arlanda? Jag har en vag känsla av att det inte är pappa, men man kan ju alltid hoppas. Men han var ju liksom redan där igår. Men såg han inte att det inte gick några plan till Sthlm igår? Hur virrig får man bli? Jag hoppas att jag alltid kommer att kunna komma ihåg.

Årets julklapp till pappa: en filofax.