TRÅKIGT: DET ENDA JAG KAN GÖRA ÄR DETTA:

1. Spela TP med dom andra (men jag veeet!). På finska.
2. Ligga i soffan på nedre våningen och läsa en Paolo Coelhobok (hur jävla många böcker spottar människan ur sig? Han gör det bara för pengarna).
3. Leta flyg. Och det har jag gjort. Det bästa jag hittat hittills är SAS, som erbjuder en biljett med mellanlandning i Köpenhamn för 10200 kronor. Funderar allvarligt på det. Någon annan får betala.
4. Typ städa i mina väskor som efter 20 minuter ser ut som ett krishem för slarviga människor.
5. Gå upp på övervåningen och dricka upp 3 litersvinet. Och glöggen. Och ölen. Samtidigt, så jag blir skitfull och odräglig och börjar gråta och springer ut i natten själv med bara typ en sjal och en vante på mig.
6. Ta mig i kragen och be om ursäkt (HAHAHA tillåt mig skratta), spela deras jävla TP, mysa och vänta in julen. Vadå, är det jul? Jag trodde det var tisdag imorgon? En helt vanlig jävla tisdag.

Nästa (eller någon jul nångång i mitt liv) ska bli såhär:
Den 22a december åker jag och min vrålsnygga pojkvän ut till en herrgård på landet. Herrgården är gul, lyser blekt i vintersolen, snön är nästan upp till fönsterna. Vi har en perfekt Audi som inte får sladd eller slut på bensin mitt i allt. Fast den sladdar bra som fan när man vill, och min pojkvän är lite busig, så ibland sladdar han till i någon sväng och jag skriker till, fast glatt, inte "vad i helvete håller du på med, fattar du inte att julskinkan ligger i baksätet, vill du ha den i nacken eller, med all griljering?!".
I herrgården har alla våra perfect vänner samlats och när vi kommer så råder en genuin men inte allt för pretantiös julstämning. Emelie håller på och smakar av den hemmagjorde fudgen, hennes pojkvän håller på och tänder en brasa, och eftersom att våra pojkvänner är världens bästa vänner sticker min dit och hjälper till. Jag går in i köket och packar upp det sista och hjälper till med maten, som givetvis är klar så man har en perfekt marginal att göra lite vad man vill på den tidiga eftermiddagen. Vi som är där är jag, min pojkvän, Fanny och hennes kille, Emelie har jag ju redan sagt, Isabel, Lovisa, Frida och Madde är också där med sina pojkvänner och alla kommer jättebra överrens. I alla fall badar vi bastu och springer ut i snön efteråt och skriker förtjust över kontrasten mellan varmt och kallt.

Eftermiddagen tillbringar de flesta på sina rum (alla har ett varsitt, på övervåningen), medan jag, Fanny, Emelie och Isabel sitter i den mysiga soffgruppen framför brasan och pratar och dricker glögg. Klcokan blir ganska sent, så vi ropar ner alla till middag, som är en liten blandning av det bästa av julmaten och min favoriserade, perfekta kycklingsallad. Eftersom att jag är perfekt smal med en perfekt figur, hy, hår och leende äter jag bara av kycklingsalladen. Efter middagen sitter vi och pratar och skrattar till långt in på småtimmarna. Ingen är bakis som fan dagen efter.
Så fortsätter det, ända till julafton, då vi tar in granen och klär den otroligt stilrent men ändå mysigt, och jag har på mig en fantastisk klänning som är precis lagom festlig och julpassande. Mina skor är Manolos (Jimmy Choo går också bra), och mina ben ser helt fantastiska ut.
Alla har köpt perfekta julklappar till varann. Jag får massor av böcker eftersom att alla vet att jag älskar böcker. Av min perfekta pojkvän får jag ett perfekt inslaget litet paket, som visar sig innehålla en enorm rosa diamantring från Engelbert. Jag tackar ja till hans frieri och alla är så lyckliga åt oss.
Efter julklappsöppningen drar killarna sig tillbaka för att hänga och vi gör likadant. Ingen tittar på jävla Kalle Anka, ingen mumlar om att de kanske ville byta den där tröjan. Vi dukar fram maten som är helt perfekt och alla sätter sig för att äta. Alla är lyckliga. Det är en perfekt julafton.