Här går det undan

Ja i alla fall, nu var det hundra år sen sist. Eller inte, men jag har inte gjort något annat kul än att jobba.
-Vadå, det är väl skoj? Inte om du frågar mig....

Middagen blev superlyckad och alla älskade den iranska maten som bestod av en förrätt som var en röra med kyckling, ägg, majonäs (?), potatis, saltgurka och ärtor. Det låter suspekt men det var sjukt gott! Jag ville ha mer, men man kan ju inte bjuda på en andra omgång av en förrätt. Synd.
Huvudrätten vad kyckling i en sås av granatäpplen, valnötter och sen har jag ingen aning. Det var helt galet gott. Så även efterrätten, jag hade beställt två tårtor från Olivers pappas konditori. Åh... Jag åt upp de sista bitarna härom dagen, jävligt synd!! Anywho.

Kvällen slutade i vanlig ordning med en superfylla. Vulgofylla. Jag drack typ trehundra fördrinkar (bubbel), och fyllde på med först vitt vin och sen rött. Gulp. Jag, Fanny, Johanna, Petter och Oliver åkte till Stuehof (eller säger man obaren i det här sammanhanget? jag har ingen aning). Där köpte jag mig mina älskade Apple Martinis, varav den ena spillde Fanny ut. Charmigt, med tanke på att det var i en "suits" knä. Well hon var lycklig ändå.
Under kvällens lopp kände jag att det var dags att jag besökte damernas (hur jag hittade dit är ännu en gåta), och i kön trängs svajande jag som håller i mig i väggen, och dekandenta damer. Men en tjej var på toaletten i fyra år, och jag tog mod till mig (som om jag inte hade något) och vrålade att hon för i helvete fick ringa någon annanstans. Toaletten försjönk i tysnad. Tills en av damerna sa: Bra sagt tjejen! Jag blinkade väl bara till i sann fylleanda och sprang in på toaletten.

Därefter tänkte jag leta rätt på Fanny och Oliver (johanna och petter var borta sen länge) och hittade dem på uteserveringen. Sen utspelade sig en scen värd en Oscar. För jag stod och gormade med skorna i handen. Usch jag vill inte tänka på det.

Och pappa som sa att det var nyktert som gällde. Inga utskämmningar nu. Och det var precis det jag och Fanny gjorde.... Nämnde jag förresten att jag trillade ut ur taxin när vi skulle gå in? Alltså det är något fel på mig.
Men kul hade jag i alla fall! Det jag minns...hua.

Ikväll är det en vecka sen så jag har kommit en bit på väg in i glömmandets land.
Gör väl om det ikväll kan jag tänka mig!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0