Jag står i porten hos sankte Per. ÅH jag måste få visa en bra historia:

En man, hans häst och hans hund vandrade på en väg. När de gick förbi ett kolossalt träd, slog blixten ned och alla dog. Men mannen märkte inte att han redan hade lämnat denna världen och han fortsatte att vandra med sina båda djur. Det händer att det tar lång tid innan de döda inser sitt nya tillstånd...

Vandringen var mycket lång, den gick uppför kullar, solen var stark och de svettades och var mycket törstiga. När vägen gjorde en krök såg de en praktfull port, helt i marmor, som ledde in till ett torg lagt med guldblock och i mitten fanns en fontän som sprutade kristallklart vatten. Varndraren vände sig till mannan som vaktade ingången.
"God dag."
"God dag", svarade vakten.
"Vad är det här för vacker plats?"
"Det här är himlen."
"Så bra att vi har kommit till himlen, vi är hemkt törstiga."
"Ni kan gå in och dricka så mycket vatten ni vill." Och vakten pekade på fontänen.
"Min häst och min hund är också törstiga."
"Jag beklagar", sade vakten. "Här är inga djur tillåtna."

Mannen blev mycket besviken för hans törst var stor, men han tänkte inte dricka ensam, så han tackade vakten och gick vidare. Efter att ha vandrat en lång stund högre och högre uppför bergssluttningarna kom de utmattade fram till en lantegendom, vars ingång bestod av en gammal grind som ledde till en grusväg kantad av träd. I skuggan av ett av träden låg en man med ansiktet täckt av en hatt, kanske sov han.
"God dag", sade vandraren.
Mannen nickade.
"Vi är mycket törstiga, jag, min häst och min hund."
"Det finns en källa vid de där stenarna", sade mannen och pekade på en plats. "Ni kan dricka så mycket ni vill."
Mannen, hästen och hunden gick fram till källan och släkte törsten.
Vandraren gick tillbaka och tackade. "Ni är välkomna tillbaka", svarade mannen.
"Förresten, vad kallas det här stället?"
"Himlen."
"Himlen? Men vakten nere vid marmorporten sade att det var himlen!"
"Det där är inte himlen, det är helvetet."

Vandraren blev förbryllad. "Ni borde förbjuda dem att använda ert namn! Sådan falsk information måste skapa mycket förvirring!"
"Inte alls. Sanningen att säga gör de oss en stor tjänst. För där stannar alla de som är beredda att överge sina bästa vänner..."

Det här är ett utdrag ur Paolo Coelhos Djävulen och fröken Prym. Det är en väldigt bra bok, som jag tycker mest om av alla hans böcker.

Ja, och jag känner för att dö. Eller det verkar som om mitt högra öga gör det, för det håller på och hoppar ut ur sin håla. Jag kommer nog att avlida snart. Varför fick jag bihåleinflammation. Hehe jag höll på att skriva bihåleinformation. Kul.
Det har jag ärvt från pappa. "No, it's great genes."

Tjoho.