"Hello, sick people!"
Citat Dr House, tisdagar 21.00 på tv4. Otroligt bra serie, och House är för övrigt sjukt lik min pappa. Både till utseendet och till sättet. Mest till sättet faktiskt. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Fast visserligen tycker jag att det är bra. Min pappa är cool.
Och om jag fick välja just nu skulle jag ha riktiga Dr House hos mig just nu. Jag är sjuk. Inte bara "oj jag hostar värst var sjuk jag blev" utan buhu feber och så fruktansvärt ont i halsen hela tiden. Det började i natt, som det alltid gör, och jag låg och vände och vred på mig exakt hela natten, ömsom klädde av mig ömsom på mig. Beroende på vad febern tog för vändning just då. Så vaknade jag i morse och mådde som en överkörd grävling och ville typ bara dö. Jag tuggade på en magnecyl (för att döva halsontet), svalde en alvedon och kastade mig över en Ipren. Sen var det bara att gå till jobbet, men jag grät typ hela vägen dit. Slutligen ringde jag till Annika och bad henne fixa någon som kunde komma och jobba för mig. Och ängeln Madde ställde upp. Jag behövde bara vara på jobbet mellan 10 och 15. 5 timmar. Ugha 5 timmar är en hel del när man är sjuk och huttrar.
Dessutom fick jag göra en massa extragrejer som jag inte gör annars. Typ beställa två prinsesstårtor, beställa mjölk fast jag verkligen inte fattar hur man gör, ta hand om specialkunderna, allt samtidigt som jag svettades enormt eller frös, välj själv vilket.
Jag hatar att vara sjuk och vill bara att MY MUMMY ska komma. Men mamma lagar mat hos Per och det enda jag gör är att släpa på Provivas svartvinbärsdryck som en alkis, det enda som går ner. Jag vill duscha men är rädd för att det ska bli så kallt när jag måste kliva ur duschen. Och jag kan inte ens ta fler verktabletter eftersom att jag egentligen har magkatarr och antagligen kommer att få betala för de jag tog tidigare idag.
I alla fall! En glad nyhet: igår insåg jag att det kommer ta ett tag innan jag hittar officeskivan så jag kan installera word på datorn, och det var ju med word jag skulle göra inbjudningarna till min middag. Eller rättare sagt: jag hade gjort dem, men de försvann spårlöst när datorn kraschade IGEN. Så jag bet i det sura äpplet och gjorde inbjudningarna själv. "De är....personliga." sa mamma när jag konstaterade att de var skitfula. På det första kortet glömde jag att skriva NÄR det var, så jag fick göra om, ingen trevlig grej. Nu har jag postat dem i alla fall och hoppas att alla vill komma. Annars jävlar... Nä.
Nu har äntligen våra mysdräkter i rosa kommit! Fannys och min då. Kanske hämtar ut dem imorgon. Kanske inte. Jag vill bara att våra skor ska komma, och det är så synd om postis för jag är på honom som en hök varje morgon. "Nåt paket till mig eller?!" Och han ser verkligen ut att skämmas när han måste ge negativt besked.
Nä fy fan jag måste lägga mig ner. Eller ta en dusch. Eller äta. Eller bara dö, det skulle vara skönast. I need my mummy.....
Host, hack!
Och om jag fick välja just nu skulle jag ha riktiga Dr House hos mig just nu. Jag är sjuk. Inte bara "oj jag hostar värst var sjuk jag blev" utan buhu feber och så fruktansvärt ont i halsen hela tiden. Det började i natt, som det alltid gör, och jag låg och vände och vred på mig exakt hela natten, ömsom klädde av mig ömsom på mig. Beroende på vad febern tog för vändning just då. Så vaknade jag i morse och mådde som en överkörd grävling och ville typ bara dö. Jag tuggade på en magnecyl (för att döva halsontet), svalde en alvedon och kastade mig över en Ipren. Sen var det bara att gå till jobbet, men jag grät typ hela vägen dit. Slutligen ringde jag till Annika och bad henne fixa någon som kunde komma och jobba för mig. Och ängeln Madde ställde upp. Jag behövde bara vara på jobbet mellan 10 och 15. 5 timmar. Ugha 5 timmar är en hel del när man är sjuk och huttrar.
Dessutom fick jag göra en massa extragrejer som jag inte gör annars. Typ beställa två prinsesstårtor, beställa mjölk fast jag verkligen inte fattar hur man gör, ta hand om specialkunderna, allt samtidigt som jag svettades enormt eller frös, välj själv vilket.
Jag hatar att vara sjuk och vill bara att MY MUMMY ska komma. Men mamma lagar mat hos Per och det enda jag gör är att släpa på Provivas svartvinbärsdryck som en alkis, det enda som går ner. Jag vill duscha men är rädd för att det ska bli så kallt när jag måste kliva ur duschen. Och jag kan inte ens ta fler verktabletter eftersom att jag egentligen har magkatarr och antagligen kommer att få betala för de jag tog tidigare idag.
I alla fall! En glad nyhet: igår insåg jag att det kommer ta ett tag innan jag hittar officeskivan så jag kan installera word på datorn, och det var ju med word jag skulle göra inbjudningarna till min middag. Eller rättare sagt: jag hade gjort dem, men de försvann spårlöst när datorn kraschade IGEN. Så jag bet i det sura äpplet och gjorde inbjudningarna själv. "De är....personliga." sa mamma när jag konstaterade att de var skitfula. På det första kortet glömde jag att skriva NÄR det var, så jag fick göra om, ingen trevlig grej. Nu har jag postat dem i alla fall och hoppas att alla vill komma. Annars jävlar... Nä.
Nu har äntligen våra mysdräkter i rosa kommit! Fannys och min då. Kanske hämtar ut dem imorgon. Kanske inte. Jag vill bara att våra skor ska komma, och det är så synd om postis för jag är på honom som en hök varje morgon. "Nåt paket till mig eller?!" Och han ser verkligen ut att skämmas när han måste ge negativt besked.
Nä fy fan jag måste lägga mig ner. Eller ta en dusch. Eller äta. Eller bara dö, det skulle vara skönast. I need my mummy.....
Host, hack!
Efterlängtad rapport
Eller nja... Kanske inte efterlängtad. Men jag har varit sugen på att skriva en snutt om personalfesten/maskeraden. Jag var då utklädd till "allmän prinsessa". Min kära syster Fanny var utklädd till söt katt, alltså inte sexig katt som några andra var. Man ska vara en söt katt, med en rosaskimrande nos och morrhår. Kort presentation av de andra figurerna:
Elvis: Kjell, chefen.
Bonde: Annika, chefen under chefen.
70-tals hippie: Jocke.
Linda Rosing: Lena.
Fadde: Fredrik W.
Cowboygirl (kopojksflicka): Therese.
Ninja: Kapten Blårök (Anders).
Spågumma: Åsa.
Sheriff: Micke.
Negerhora: Bebbe.
Zorro: Zacke.
Liemannen: Fredrik.
Saloongirl: Maria (kallad Mary under kvällen)
Trashängel: Linné (förr Inger)
Sandy: Linda Törning
Danny: Jonas (Lindas man)
Älva: Madde.
Vålnad: Lasse (Maddes man)
Allmän hippie: Anna.
Amerikansk fotbollsspelare: Linda Törning.
Discodivor: Linda och Jossan Wiklund.
Poetisk hallick: Ante (Bebbes son).
Bödel: Erik.
Karlsson på taket: Martina.
Häxa: Jennie.
Som sig själv: Calle och Liselotte.
Tiger: Fanny och Amanda.
Djävul: Helena.
Pippi Långstrump: Lisa.
Ja, jag har säkert glömt en hel del, men eftersom att jag redan tråkat ut samtliga ska jag nu återberätta partyt lite halvkort (det här inlägget är typ redan lika långt som Krig och fred). För det första fick jag svara tusen gånger på varför jag drack Cola hela kvällen. Uteslutningsmetoden: Jag är inte gravid, allergisk, eller emot alkohol. Slutsats: Jag var sugen på alkoholfritt.
I alla fall. Kvällen började bra med lite mingel, det var kul att träffa sina arbetskompisar utanför jobbet, utan att behöva avbryta sig mitt i meningen. Sen satte vi oss och åt middag, vilket var tacos (originellt...), som jag och Fanny då ätit tre dagar i rad. Geez.
Efter middagen var det karaoke, och Fredrik (Fadde) undrade varför det fanns en joker med i kortleken (som bestämde bordsplaceringen). Jokern var till den som först skulle sjunga. En jobbig grej är att Fredrik inte heller drack den kvällen, och fick vara helt nykter under sitt uppträdande. Fast det skönaste var att han var den som gjorde det bäst under hela kvällen. Jag sjöng också ("Summer loving"), och det var så hemskt att alla levande insekter som fanns kvar dog omedelbart. Men man hör ju liksom inte sig själv! Så jag och Lena vrålade som galningar.
Skandaler då? Nja inte värre än vanligt.... Liemannen och Bödeln dansade (ingen vacker syn...), Danny och Pippi djupsnackade i ett hörn. Linda Rosing kunde inte slita sig från micken, Negerns färg lossnade sakta med säkert av på inredningen. Prinsessan (meee) dansade vals (ingen vacker syn här heller).
Sen blev Karlsson oerhört packad "jag har barn så jag kommer inte ut så ofta", allt enligt regelboken med skrällande skratt, kramar och sluddrande. Ena Discodivan vrålhånglade med Liemannen, och hon blev för övrigt sams igen med Den Poetiska Hallicken efter lång osämja, Trashängeln började bråka med Cowboygirlen så att denne till sist slog till TÄ. TÄ sa efter många bråk med alla på stället upp sig men dök i alla fall upp dagen därpå på jobbet.
Bästa utklädda tjej: Negerhoran Bebbe.
Bästa utklädda kille: 70-tals hippien Jocke.
Kvällens citat: "Ja man märker ju vilka som tjänar bäst här på utklädnadena, cheferna har flådigast och extrapersonalen rafs hemifrån". Så sant, så sant Fredrik (Fadde).
Värdigaste slutet: Jag och Fanny åkte hem vid tolvtiden, som man ska göra på en personalfest.
Jobbigaste människan: Trashängeln som bråkade med alla och gjorde tidernas sämsta karaokeframträdande. Värre än mitt.
Jag skulle faktiskt kunna skriva en roman om det här, vilket kanske visar på mitt alldeles innehållslösa liv, men jag gjorde massa annat under helgen också, men det känns inte värt att nämna. Kanske en annan gång.
Ciao
Elvis: Kjell, chefen.
Bonde: Annika, chefen under chefen.
70-tals hippie: Jocke.
Linda Rosing: Lena.
Fadde: Fredrik W.
Cowboygirl (kopojksflicka): Therese.
Ninja: Kapten Blårök (Anders).
Spågumma: Åsa.
Sheriff: Micke.
Negerhora: Bebbe.
Zorro: Zacke.
Liemannen: Fredrik.
Saloongirl: Maria (kallad Mary under kvällen)
Trashängel: Linné (förr Inger)
Sandy: Linda Törning
Danny: Jonas (Lindas man)
Älva: Madde.
Vålnad: Lasse (Maddes man)
Allmän hippie: Anna.
Amerikansk fotbollsspelare: Linda Törning.
Discodivor: Linda och Jossan Wiklund.
Poetisk hallick: Ante (Bebbes son).
Bödel: Erik.
Karlsson på taket: Martina.
Häxa: Jennie.
Som sig själv: Calle och Liselotte.
Tiger: Fanny och Amanda.
Djävul: Helena.
Pippi Långstrump: Lisa.
Ja, jag har säkert glömt en hel del, men eftersom att jag redan tråkat ut samtliga ska jag nu återberätta partyt lite halvkort (det här inlägget är typ redan lika långt som Krig och fred). För det första fick jag svara tusen gånger på varför jag drack Cola hela kvällen. Uteslutningsmetoden: Jag är inte gravid, allergisk, eller emot alkohol. Slutsats: Jag var sugen på alkoholfritt.
I alla fall. Kvällen började bra med lite mingel, det var kul att träffa sina arbetskompisar utanför jobbet, utan att behöva avbryta sig mitt i meningen. Sen satte vi oss och åt middag, vilket var tacos (originellt...), som jag och Fanny då ätit tre dagar i rad. Geez.
Efter middagen var det karaoke, och Fredrik (Fadde) undrade varför det fanns en joker med i kortleken (som bestämde bordsplaceringen). Jokern var till den som först skulle sjunga. En jobbig grej är att Fredrik inte heller drack den kvällen, och fick vara helt nykter under sitt uppträdande. Fast det skönaste var att han var den som gjorde det bäst under hela kvällen. Jag sjöng också ("Summer loving"), och det var så hemskt att alla levande insekter som fanns kvar dog omedelbart. Men man hör ju liksom inte sig själv! Så jag och Lena vrålade som galningar.
Skandaler då? Nja inte värre än vanligt.... Liemannen och Bödeln dansade (ingen vacker syn...), Danny och Pippi djupsnackade i ett hörn. Linda Rosing kunde inte slita sig från micken, Negerns färg lossnade sakta med säkert av på inredningen. Prinsessan (meee) dansade vals (ingen vacker syn här heller).
Sen blev Karlsson oerhört packad "jag har barn så jag kommer inte ut så ofta", allt enligt regelboken med skrällande skratt, kramar och sluddrande. Ena Discodivan vrålhånglade med Liemannen, och hon blev för övrigt sams igen med Den Poetiska Hallicken efter lång osämja, Trashängeln började bråka med Cowboygirlen så att denne till sist slog till TÄ. TÄ sa efter många bråk med alla på stället upp sig men dök i alla fall upp dagen därpå på jobbet.
Bästa utklädda tjej: Negerhoran Bebbe.
Bästa utklädda kille: 70-tals hippien Jocke.
Kvällens citat: "Ja man märker ju vilka som tjänar bäst här på utklädnadena, cheferna har flådigast och extrapersonalen rafs hemifrån". Så sant, så sant Fredrik (Fadde).
Värdigaste slutet: Jag och Fanny åkte hem vid tolvtiden, som man ska göra på en personalfest.
Jobbigaste människan: Trashängeln som bråkade med alla och gjorde tidernas sämsta karaokeframträdande. Värre än mitt.
Jag skulle faktiskt kunna skriva en roman om det här, vilket kanske visar på mitt alldeles innehållslösa liv, men jag gjorde massa annat under helgen också, men det känns inte värt att nämna. Kanske en annan gång.
Ciao
Princess Sofia
"Och du är bara allmän prinsessa eller?" Tack Fredrik, tack som fan! Och ja, jag var bara allmän prinsessa, vad skulle jag vara då, tänka ut någon speciell typ, prinsessan av Zimbawe eller? I alla fall, så ska jag skriva mer om festen, men nu måste jag iväg, fast en bild på mig kommer i alla fall.
All you need is love, love, love
Ärade läsare av min blogg. Så har vi åter samlats här idag för att bevittna ännu fler av Sofias tankar, inte bara om sig själv, utan om andra, middagsplaneringen, den kommande julen och andra mycket relevanta saker. Sammandrag ur tidigare bloggs tankar:
Sofia tycker ganska bra om sig själv, med undantag för att hon ibland både är och känner sig extremt korkad, blåst och allmänt puckad. Vissa dagar känner hon sig söt, andra vill hon bara gräva ner sig för att hon är så ful och fet. Inget är alltså bestående, och humöret ändrar från dag till dag, om inte från timme till timme.
(var tvungen att skriva om mig själv i tredje person bara)
Vad jag tycker om andra? Tyvärr är jag av den uppfattningen att de flesta är såna idioter att det inte är värt att slösa varken tid, pengar eller engagemang på dem. Något fint jag ärvt av min far. Mina vänner tycker jag dock väldigt, väldigt mycket om, och detsamma gäller min familj. De är det bästa i mitt liv, fast jag kan hata både vänner och familj ibland. Allt kan ju till slut gå en på nerverna.
Middagsplaneringen går som smort, och jag inser att jag tjänade typ 2000 kronor på att be pappa om köttet än att köpa det i affären. En jägarpappa är bra att ha. Jag tänker på bordsplacering, vinglas, viner, tillbehör och hur jag kan vara den bästa värdinnan. Mycket att tänka på men jag älskar verkligen sånt här. Ett tag ville jag ha en "prins" som delade ut inbjudningskorten personligen. Jag insåg snabbt att jag inte har en bror eller någon annan som kan mutas, så jag överlåter inbjudningsöverlämnandet till postis, han kan ju i alla fall sitt jobb.
Den kommande julen blir intressant. Den ska firas i Finland, mormor fyller 80. Så jag ska sitta där och vara tyst alternativt svara ja eller nej på deras frågor. Jag är sjukt irriterad på mig själv att jag inte har lagt manken till och verkligen försökt lära mig mer finska. Well, se andra stycket. Ibland är jag korkad. Jag är lite orolig, för i min släkt är vi typ 2384 stycken. Om alla ska ha julklappar tänker jag bara önska mig pengar som lite igenfyllnad av det stora hålet i plånboken.
Annat då? Personalfest ikväll! Jag tänkte på hur mycket jag verkligen tycker om de som jobbar där. Självklart finns det några som jag inte gillar/inte umgås med, men det finns så många andra som man kan vara med då. Alltid är det någon man tycker om när man jobbar. Aint that the best thing in the world? Jag ska dock ta det lugnt ikväll, eftersom att jag var ute även igår, och jag försöker ge min lever a breake. Får se hur det går.
Nu ska jag klä ut mig till en fullfjädrad prinsessa!
Au revoir
Ouch
Jag kom ju på en sak: jag kan ju inte utesluta Oliver från middagen, jag tänkte ju be hans pappa att göra tårtor till mig. Bugger. Men det går ju att ordna ändå! Nej, klart O är inkluderad igen.
Squarepants
Varför är min hund alltid på samma kvadratmeter som jag? Vart jag än är så finns han alltid, alltid inom samma kvadratmeter. Ytterst märkligt!
En annan sak som är märkligt är att mamma och Fanny gick ut och gick för en och en halv timme sen. Varför är dom inte tillbaka? Varför sitter jag nyduschad och all dressed up but nowhere to go? Sorgligt. Oliver tyckte förresten att min kärlek till engelskan är för att mitt svenska ordförråd är väldigt begränsat. Taskigt sagt tycker jag. För så är det såklart inte. Jag tycker bara att yttryck som det ovan är bättre, för försök liksom översätta det till svenska: helt upplkädd men ingenstans att gå. Det är ju inte katastrofalt fel, men det har inte samma klang. Jävla Oliver. Jag ska nog utesluta honom från min middag. Och usch det är så himla mycket att tänka på.
Idag var det en bild på Andy i tidningen. Kan jag växa upp någon gång? Jag är inte 15 längre. Fast det kan man ju tro.
Ciao
En annan sak som är märkligt är att mamma och Fanny gick ut och gick för en och en halv timme sen. Varför är dom inte tillbaka? Varför sitter jag nyduschad och all dressed up but nowhere to go? Sorgligt. Oliver tyckte förresten att min kärlek till engelskan är för att mitt svenska ordförråd är väldigt begränsat. Taskigt sagt tycker jag. För så är det såklart inte. Jag tycker bara att yttryck som det ovan är bättre, för försök liksom översätta det till svenska: helt upplkädd men ingenstans att gå. Det är ju inte katastrofalt fel, men det har inte samma klang. Jävla Oliver. Jag ska nog utesluta honom från min middag. Och usch det är så himla mycket att tänka på.
Idag var det en bild på Andy i tidningen. Kan jag växa upp någon gång? Jag är inte 15 längre. Fast det kan man ju tro.
Ciao
Fuck me I'm famous
Jaha det gick ju ganska bra det här. Vad jag menar med det vet väl ingen, allra minst jag själv.
Jag läser en väldigt bra bok just nu: Life Swap av Jane Green, drottningen av chick-lit. Det faktum att den är på engelska gör den bara mycket bättre, för alltid när jag läser någon av hennes, Marian Keyes eller någon annan bra författares böcker på svenska undrar jag hur bra den skulle ha varit på engelska istället.
Alla som känner mig vet att jag tycker att engelska är ett mycket bättre språk, mer nyanserat med ord som är mer omfångsrika i innehållet, jämfört med svenskan. Det krävs typ tre ord för att förklara någonting, där det i engelskan bara behövs ett. Det är bra. Tycker jag. För det sparar tid, och det är häftigare att förstå känslan genom bara ett ord, istället för att traggla med en massa andra ord. Jaja, att man orkar. I do.
Och vem har veckoplaner? Inte jag... Jobbade idag, trodde jag blev rånad för en kille kom in (och jag vet att han varken pratar engelska eller svenska) när jag satt i kassan, och ställde sig framför mig med två kompisar bakom sig och höll upp en lapp där det stod "I want my many" (skön stavning också...). Jag trodde äntligen att jag skulle bli rånad (vet inte varför jag vill det, antar att jag känner en viss sympati för rånare, vilket i sig är i och för sig ännu mer jättekonstigt). Men sen visade det sig att han bara var en snäll kille som ville ta ut pengar. Men jag visste inte hur man förklarade det på typ afghanistanska så jag sa att det inte gick, på typ teckenspråk.
Men men, min kroniska trötthet håller i sig och lever och frodas. Sova är det enda jag har i skallen hela dagen, och jag längtar tills klockan blir ett (äntligen funkar vår klocka i köket), och jag kan gå och lägga mig och sova ett par timmar. Och nu måste jag gå och lägga mig igen. Den som röstar för att det är något fel på mig räcker upp en hand.
Ciao
Jag läser en väldigt bra bok just nu: Life Swap av Jane Green, drottningen av chick-lit. Det faktum att den är på engelska gör den bara mycket bättre, för alltid när jag läser någon av hennes, Marian Keyes eller någon annan bra författares böcker på svenska undrar jag hur bra den skulle ha varit på engelska istället.
Alla som känner mig vet att jag tycker att engelska är ett mycket bättre språk, mer nyanserat med ord som är mer omfångsrika i innehållet, jämfört med svenskan. Det krävs typ tre ord för att förklara någonting, där det i engelskan bara behövs ett. Det är bra. Tycker jag. För det sparar tid, och det är häftigare att förstå känslan genom bara ett ord, istället för att traggla med en massa andra ord. Jaja, att man orkar. I do.
Och vem har veckoplaner? Inte jag... Jobbade idag, trodde jag blev rånad för en kille kom in (och jag vet att han varken pratar engelska eller svenska) när jag satt i kassan, och ställde sig framför mig med två kompisar bakom sig och höll upp en lapp där det stod "I want my many" (skön stavning också...). Jag trodde äntligen att jag skulle bli rånad (vet inte varför jag vill det, antar att jag känner en viss sympati för rånare, vilket i sig är i och för sig ännu mer jättekonstigt). Men sen visade det sig att han bara var en snäll kille som ville ta ut pengar. Men jag visste inte hur man förklarade det på typ afghanistanska så jag sa att det inte gick, på typ teckenspråk.
Men men, min kroniska trötthet håller i sig och lever och frodas. Sova är det enda jag har i skallen hela dagen, och jag längtar tills klockan blir ett (äntligen funkar vår klocka i köket), och jag kan gå och lägga mig och sova ett par timmar. Och nu måste jag gå och lägga mig igen. Den som röstar för att det är något fel på mig räcker upp en hand.
Ciao
Fantasi = 0, zero, zipp, null
TIO FÖRSTA:
Första bästa kompis: Emelie.
Första bil: Men jag har ingen. Än. Den kommer mer körkortet.
Första kärlek: Jag har aldrig varit kär.
Första husdjur: Colliehundarna Dick, och Dicks brother (fantasin var på topp).
Första semester: Schweiz 1987, jag var ett år gammal. Vad jag skulle dit att göra har jag ingen aning om. Hjälp.
Första jobb: Jag gillar inte att jobba...
Första köpta skiva: Jag har ingen aning. Jag kommer ihåg att jag fick massa skivor.
Första piercing: Hål i öronen..Ett i varje.
Första konsert: Men herregud vem kommer ihåg?
NIO SISTA:
Sista alkoholdrycken: Vin eller nåt sånt, som vanligt.
Sista bilfärden: Häromdagen I think..Skjuts hem!
Sista filmen du såg: Lucky number slevin. Otroligt bra.
Sista ringda telefonsamtal: Till Emelie och gnällde. Sen gnällde hon, sen jag igen.
Sista bubbelbadet: Vill inte komma ihåg, så then I dont.
Sista spelade cd: Min "blandat 3" på min Poddsie.
Sista gången du grät: Men jag gråter typ jämt.
Sista måltiden: Lunch idag med Oliver. Pastasallad. Den börjar gå ur kroppen nu, så det kanske är dags att äta igen...
ÅTTA HAR DU NÅNSIN:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nä...
Blivit kär vid första ögonkastet? Se andra frågan.
Varit på tv? Nja...Suttit i publiken och då har jag väl blivit filmad.
Fått ditt hjärta krossat? Det är kroniskt krossat.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Ja.
Haft ett one night stand? Men shit vad personligt! Det har väl alla? (Alla tystnar.....)
Busringt till nångång? Ja. hahah det måste man göra oftare!!
SJU SAKER DU HAR PÅ DIG NU:
1. Strumpor (osexigt)
2. Roxy mjukisbyxor (otroligt hett)
3. Vitt linne.
4. Lavendelfärgad zip
5. Gulddiadem (Emmas, mååste tillbaka)
6. Underkläder
7. Men hur mycket ska man ha på sig?? Ytterkläder eller?
SEX SAKER DU GJORT IDAG:
1. Köpt födelsedagspresenter.
2. Jobbat trots intågande sjukdom.
3. Lunchat med Oliver.
4. Upprepat mantrat: det regnar inte på mig...det regnar inte på mig...regnet träffar inte mig...
5. Sovit i två timmar.
6. Lagt in låtar på Ipoden.
FEM FAVORITSAKER (Ingen speciell ordning):
1. Min Ipod.
2. Mina säng.
3. Mina skor. Dom som är fina.
4. Min hoppsadel.
5. Favoritsolisarna från Gucci.
Fyra personer du kan berätta allt för:
1. Emelie
2. Isabel
3. Mamma
4. Lovisa och Robin
Tre val:
Svart eller vit? Svart.
Sommar eller vinter? Sommar.
Choklad eller chips? Chips
Två saker att göra innan du dör.
1. Plugga klart.
2. Skaffa ett jobb (fy fan) och ha en imponerande samling Jimmy Choo, Manolo Blahnik, Patric Coxskor.
En sak du ångrar:
1. Jag ångrar att jag inte köpte den där klänningen idag. Suck.
Je suis generad
Ja usch jag satt på bussen idag (jamen ja körkortet är på väg), och in kommer några barn från där jag jobbade förut. Jag skämdes i alla fall ögonen ur mig, för jag såg bara hur fröken tänkte "möööördare" mot mig. Skam är som en parasit långt under huden. Däremot saknar jag förmågan att rodna, så jag behöll mitt välkända (huh?) lugn. Sweet.
Japp, födelsedagspresenter blev inhandlade idag. Jag kände mig en smula lesbisk när jag valde Isabels present. Men jag hävdar fortfarande att det är helt normal. Men med risk för att hon läser, så är det ingen idé att skriva vad jag köpt. Det blir dumt. Men det är inget onormalt. Jag looovar!
Mitt jobb is going down. Jag har typ influensa, men STILL så ringer de och undrar om jag inte kaaaaan komma lite tidigare (läs: sju timmar), och gå lite senare. Fast jag har sagt att jag inte under några som helst omständigheter kan jobba mer än det jag gör (lathet i sitt esse), så ringer de och smörar. Ibland blir jag galen. Nu kommer jag liksom behöva gå och lägga mig typ tio imorgon. Och vi ska ju ut. SUCK! Mitt liv är så svåååååårt! Heh.. Suck igen.
Japp, födelsedagspresenter blev inhandlade idag. Jag kände mig en smula lesbisk när jag valde Isabels present. Men jag hävdar fortfarande att det är helt normal. Men med risk för att hon läser, så är det ingen idé att skriva vad jag köpt. Det blir dumt. Men det är inget onormalt. Jag looovar!
Mitt jobb is going down. Jag har typ influensa, men STILL så ringer de och undrar om jag inte kaaaaan komma lite tidigare (läs: sju timmar), och gå lite senare. Fast jag har sagt att jag inte under några som helst omständigheter kan jobba mer än det jag gör (lathet i sitt esse), så ringer de och smörar. Ibland blir jag galen. Nu kommer jag liksom behöva gå och lägga mig typ tio imorgon. Och vi ska ju ut. SUCK! Mitt liv är så svåååååårt! Heh.. Suck igen.
paulis
Oh deer
You give me fever, FEBER! Jag hade det igår, och en huvudvärk som bosatt sig någonstans i hela min hjärna ungefär. Idag är det bättre, och det är ännu bättre att jag äntligen har beställt skorna som jag tänkt på i typ två månader... Snacka om action. Inte. Nu är de i alla fall på väg, och jag skulle kunna göra vad som helst för att de ska vara här på fredag. Vilket inte kommer hända, eftersom att jag i min utopi utgick från att det var tisdag, och tänkte att här var det gott om tid. Det är onsdag. Oh deer.
Och ja, min säng är tillbaka. Eller en annan. Den är skön. Fast jag har visst fortfarande ont i ryggen. Det får man tydligen om man sover på mage. Sova på mage får man tydligen verkligen inte göra, det är värre än att avslöja information som kan ställa nationens säkerhet på spel. Geez.
Anywho. Min mage kurrar, jag har bara ätit frukost, och inte ätit middag på två dagar. Kanske ska fortsätta trenden en stund till, det verkar funka faktiskt.
Ciao
Och ja, min säng är tillbaka. Eller en annan. Den är skön. Fast jag har visst fortfarande ont i ryggen. Det får man tydligen om man sover på mage. Sova på mage får man tydligen verkligen inte göra, det är värre än att avslöja information som kan ställa nationens säkerhet på spel. Geez.
Anywho. Min mage kurrar, jag har bara ätit frukost, och inte ätit middag på två dagar. Kanske ska fortsätta trenden en stund till, det verkar funka faktiskt.
Ciao
Heeej!
Ja, jag kan ju säga att det är lite pinsamt att hälsa på kunderna två gånger. När jag egentligen skulle fråga om det var bra så, så sa jag hej igen. Ja. Jag har också lyckats med konststycket att fråga om kunden vill ha kvittot när jag egentligen skulle säga hej. Men det är väl ganska okej att få hjärnsläpp när man säger dessa saker kanske typ 200 gånger per dag. Jaa jag måste räkna på det där, och se hur många kunder man har. Jag tror lätt att det skulle hamna på typ 200/person och dag. Minst. Ja jösses. Jag återkommer med riktig fakta. Som om det verkligen skulle vara någonting intressant, kommer jag informera.
Nu är det kris. Säng-kris. Jag har ingen säng. Nästan. Jag har en 90 säng. 90!!!! Mitt rum ser ut att vara lika stort som Blå hallen i stadshuset. Imorgon löser sig sängfrågan och jag har åter en big bed. Biggare, dessutom eftersom att min förra var 1.60, och den jag kommer att ha i framtiden är 1.80! 20 underbara centimeter som jag belamra med ytterligare fler saker. För bara för att jag har en stor säng innebär det inte att jag sover på hela ytan. Nope, jag sover som i en 90 säng, det är bara det att jag lägger allt möjligt på resterande plats. Typ tidningar, böcker, kläder, och alla mina gosedjur (moget. Alla har namn också, moget igen...), diverse fjärrkontroller, väskor och allt som normalt har sina egna platser, men som sover med mig i sängen.
Och nu vet jag inte vad jag ska göra med sex stycken kuddar i en liten säng. Jag kan ju breda ut dem så jag sover på allihop. Eller sova sittandes. Eller sälja dem. Ge bort till uteliggare. Vad som helst. Och mina gosedjur har blivit förvisade till golvet. Men men, det är ju som sagt åtgärdat imorgon.
Geeeez jag är döden-dö-trött. Måste. Sova. Åtminstone. Ett. Par. Timmar.
Gud vad töntig jag är.
Ciao!
Nu är det kris. Säng-kris. Jag har ingen säng. Nästan. Jag har en 90 säng. 90!!!! Mitt rum ser ut att vara lika stort som Blå hallen i stadshuset. Imorgon löser sig sängfrågan och jag har åter en big bed. Biggare, dessutom eftersom att min förra var 1.60, och den jag kommer att ha i framtiden är 1.80! 20 underbara centimeter som jag belamra med ytterligare fler saker. För bara för att jag har en stor säng innebär det inte att jag sover på hela ytan. Nope, jag sover som i en 90 säng, det är bara det att jag lägger allt möjligt på resterande plats. Typ tidningar, böcker, kläder, och alla mina gosedjur (moget. Alla har namn också, moget igen...), diverse fjärrkontroller, väskor och allt som normalt har sina egna platser, men som sover med mig i sängen.
Och nu vet jag inte vad jag ska göra med sex stycken kuddar i en liten säng. Jag kan ju breda ut dem så jag sover på allihop. Eller sova sittandes. Eller sälja dem. Ge bort till uteliggare. Vad som helst. Och mina gosedjur har blivit förvisade till golvet. Men men, det är ju som sagt åtgärdat imorgon.
Geeeez jag är döden-dö-trött. Måste. Sova. Åtminstone. Ett. Par. Timmar.
Gud vad töntig jag är.
Ciao!
Innekatt
Jag är en inne/hemmakatt. Fast hela den idyllen förstördes när jag först gick ut med mamma och Ollie. Sen la jag mig i sängen och då kom the feeeling tillbaka och jag myste. Men sen duschade jag i typ en halvtimme, åt glass och gick ut med Ollisen igen. Fan. Nu vill jag bara bli av med glassen som ligger i min mage, och springa till Konsum och köpa mandariner. Och jag som har en Simpsonsbox kvar att kolla på. Fast om jag bäddar ner mig igen och tar en huvudvärkstablett och popcorn så kanske min hälsosamma sida håller sig på mattan. Återstår att se...
Små djur tar liten plats
Eller? Troligtvis inte... Just nu har alla våra djur ockuperat typ alla platser i hemmet. Inte min säng då, tack tack. Men nästan. Fast mitt rum är lite av en fristad. Djuren vet att de inte får vara där. Fannys rum är ännu värre. Att som katt försöka ta sig in där är som att försöka bryta sig in i Fort Knox. Med enda skillnaden att hennes rum är hårdare bevakat.
Jag har typ blivit sjuk, roligare än så blev det inte. Jag mår illa och har jätteont i huvudet mest hela tiden. Gulp. Jag mår jämt illa, av minsta lilla så kan min aptit vara helt förstörd (jag har egentligen ingen aptit i alla fall).
Men det var trevligt igår i alla fall. Lilla mamma är ett år äldre. Naaaaw! Haha nej men jag, Fanny, mamma, Marie och Anne-Lie mötte upp Susanne på Fräcka Halvpannan på Bondegatan och åt en väldigt god middag. Jag tog ingen förrätt, men en väldigt god fördrink, och sen åt jag oxflilégrillspett och avslutade med hederlig vaniljglass med maränger och chokladsås. Jag som är ganska glupsk fick också Fannys maränger. Tänk att göra sånt offentligt. Men jag kunde liksom inte hålla mig.
Men sen till det värsta: jag blev så jääävla trött att jag bara ville hem sen. Men hallå!! Till och med mamma var piggare än jag, och det säger väl i och för sig inte särskilt mycket, men jag menar, jag hade typ sovit hela dagen och typ bara kollat på Entourage. Vad finns det att vara trött över? Jag skulle egentligen ju vara helt ivrig på att gå ut. Men. Det var jag inte. Och istället vaknar jag döden-dö tidigt. Charming.
Idag ska jag ligga i sängen hela dagen. Om inte någon knackar på med ett halvblod i handen. Som råkar ha en fantastisk hoppstam, och här du kan få honom (för ja, det måste vara en valack). Jag ska stanna inne och kolla på Entourage och vänta på ett tillfälle där jag känner mig pigg.
Ciaomjau
Jag har typ blivit sjuk, roligare än så blev det inte. Jag mår illa och har jätteont i huvudet mest hela tiden. Gulp. Jag mår jämt illa, av minsta lilla så kan min aptit vara helt förstörd (jag har egentligen ingen aptit i alla fall).
Men det var trevligt igår i alla fall. Lilla mamma är ett år äldre. Naaaaw! Haha nej men jag, Fanny, mamma, Marie och Anne-Lie mötte upp Susanne på Fräcka Halvpannan på Bondegatan och åt en väldigt god middag. Jag tog ingen förrätt, men en väldigt god fördrink, och sen åt jag oxflilégrillspett och avslutade med hederlig vaniljglass med maränger och chokladsås. Jag som är ganska glupsk fick också Fannys maränger. Tänk att göra sånt offentligt. Men jag kunde liksom inte hålla mig.
Men sen till det värsta: jag blev så jääävla trött att jag bara ville hem sen. Men hallå!! Till och med mamma var piggare än jag, och det säger väl i och för sig inte särskilt mycket, men jag menar, jag hade typ sovit hela dagen och typ bara kollat på Entourage. Vad finns det att vara trött över? Jag skulle egentligen ju vara helt ivrig på att gå ut. Men. Det var jag inte. Och istället vaknar jag döden-dö tidigt. Charming.
Idag ska jag ligga i sängen hela dagen. Om inte någon knackar på med ett halvblod i handen. Som råkar ha en fantastisk hoppstam, och här du kan få honom (för ja, det måste vara en valack). Jag ska stanna inne och kolla på Entourage och vänta på ett tillfälle där jag känner mig pigg.
Ciaomjau
I can do what she can do so much better
Ja... jag kan inget bättre än att citera Paris Hilton. Men citat är ofta bra räddare i nöden när man har idétorka. Just nu är det ganska dött på alla plan. Fast jag har jobbat idag. Good for me. Men alltså. Det går fan inte en dag utan att jag tänker. På det. På dig. Jag vill inte, jag försöker verkligen att inte, men tankarna nästlar sig in utan att jag är medveten om det, förrän det är försent. Försent är det ju nästan alltid. Alltid stavas alltid med två L, och aldrig stavas alltid med ett L. Bra kom-ihåg-grej. Varför kom jag att tänka på det nu?
Men i alla fall. Jag försöker spika igen rummet för dig-tankarna, men det blir så fult att granntankarna klagar. Så man måste öppna igen. Och försöka med viljestyrka att ta bort dem. Men jag förstår bara inte varför mitt huvud inte kan låta mig vila, och istället tänka på roliga och bra saker. Fast när jag försöker med det, så drömmer jag bara om allt annat istället. Å andra sidan så brukar man ju drömma om det man tänkt mycket på, eller upplevt under dagen, så det blir ju lite moment 22.
En kul sak är att jag har kvar en kille på msn, som jag träffade på planet till Bryssel förra året (shit har det gått så lång tid redan?!), och han var verkligen jättetrevlig och snäll. Fast jag har liksom inte pratat med honom. Det kan bero på att jag inte är så duktig på att skriva på franska. Kanske. Eller för att vi bor i olika länder och verkligen inte har någonting gemensamt. Fast det där är svårt. Att ha någonting gemensamt. Vad finns det att ha gemensamt? Det enda stora i mitt liv, som jag vill att någon ska, om inte tycka om, ha förståelse för, är ridningen. Men sen då? Jag har liksom inte tillräckligt med engagemang för att typ bry mig om vad folk har för politiska åsikter (höger, förutsätter jag alltid!), eller så... Det känns ju lite sorgligt.
Men på något sätt så känner jag att jag inte bryr mig. Att jag liksom inte har tillräckligt intresse i någon annan än mig själv (riktigt sorgligt), att jag känner att deras åsikter spelar någon roll. Jag blir liksom bara kallare och kallare med tiden. Förut gav jag alltid folk en chans. Nu dömer jag innan jag ens hinner prata med personen. Typ.
Okej, back to "The Big Thoughts": jag fattar inte varför jag inte kan vara på vissa platser, göra vissa saker eller säga andra, utan att tänka på det. Ska det alltid vara så, eller kommer jag att glömma med tiden? Kommer minnets våg skölja bort spåren av det som varit? Men herregud, kan man vara mer dramatisk? Men jag undrade ju bara! Jag tror nog i och för sig att det är så.
Äsch det här får räcka för idag. Har avnjutit ett avsnitt av Entourage (Fannyn ska låna första säsongen av Axeln så man slipper vänta), sen ska jag titta på Osbournes. That's my hot evening. Jag måste börja göra nåt ordentligt av mitt stackars liv. Fast jag sover väldigt gott medan jag inte gör det...
Ciao
Men i alla fall. Jag försöker spika igen rummet för dig-tankarna, men det blir så fult att granntankarna klagar. Så man måste öppna igen. Och försöka med viljestyrka att ta bort dem. Men jag förstår bara inte varför mitt huvud inte kan låta mig vila, och istället tänka på roliga och bra saker. Fast när jag försöker med det, så drömmer jag bara om allt annat istället. Å andra sidan så brukar man ju drömma om det man tänkt mycket på, eller upplevt under dagen, så det blir ju lite moment 22.
En kul sak är att jag har kvar en kille på msn, som jag träffade på planet till Bryssel förra året (shit har det gått så lång tid redan?!), och han var verkligen jättetrevlig och snäll. Fast jag har liksom inte pratat med honom. Det kan bero på att jag inte är så duktig på att skriva på franska. Kanske. Eller för att vi bor i olika länder och verkligen inte har någonting gemensamt. Fast det där är svårt. Att ha någonting gemensamt. Vad finns det att ha gemensamt? Det enda stora i mitt liv, som jag vill att någon ska, om inte tycka om, ha förståelse för, är ridningen. Men sen då? Jag har liksom inte tillräckligt med engagemang för att typ bry mig om vad folk har för politiska åsikter (höger, förutsätter jag alltid!), eller så... Det känns ju lite sorgligt.
Men på något sätt så känner jag att jag inte bryr mig. Att jag liksom inte har tillräckligt intresse i någon annan än mig själv (riktigt sorgligt), att jag känner att deras åsikter spelar någon roll. Jag blir liksom bara kallare och kallare med tiden. Förut gav jag alltid folk en chans. Nu dömer jag innan jag ens hinner prata med personen. Typ.
Okej, back to "The Big Thoughts": jag fattar inte varför jag inte kan vara på vissa platser, göra vissa saker eller säga andra, utan att tänka på det. Ska det alltid vara så, eller kommer jag att glömma med tiden? Kommer minnets våg skölja bort spåren av det som varit? Men herregud, kan man vara mer dramatisk? Men jag undrade ju bara! Jag tror nog i och för sig att det är så.
Äsch det här får räcka för idag. Har avnjutit ett avsnitt av Entourage (Fannyn ska låna första säsongen av Axeln så man slipper vänta), sen ska jag titta på Osbournes. That's my hot evening. Jag måste börja göra nåt ordentligt av mitt stackars liv. Fast jag sover väldigt gott medan jag inte gör det...
Ciao
Solros
Jag vet inte vad jag ska äta ikväll. Jag är liksom ensam. Eller själv, som det så fint heter. Jag är trött också. Har jobbat idag. Jag gillar faktiskt mitt jobb. Särskilt som jag och Fibban stod och sjöng hela eftermiddagen. Vi sjöng gamla Grease-låtar. Och Dirty Dancing. "Baaaaby oooohh baaaaby, my sweet baby, you're the oneeeee!" Micke skämdes fast han dansade åt vår skönsång. Kunderna skrattade. Vad mer kan man göra åt eländet?
Resten av veckan är inte så speciellt planerad. Skönt? You bet!!! Jag älskar att inte riktigt veta vad jag ska hitta på på dagarna. Det är kul. Jätte. Nej usch jag verkar bara bitter och cynisk. Suck.
Jaja...får väl äta...tacos. Det är gott. Det blir det. Yey..
Ciao!
Resten av veckan är inte så speciellt planerad. Skönt? You bet!!! Jag älskar att inte riktigt veta vad jag ska hitta på på dagarna. Det är kul. Jätte. Nej usch jag verkar bara bitter och cynisk. Suck.
Jaja...får väl äta...tacos. Det är gott. Det blir det. Yey..
Ciao!
Nothing in this world
Kan det inte bli novemer snart? Helst den sista... Isabel fyller år snart, den 23 oktober. Igår diskuterade vi huruvida vi skulle ha en fest eller inte. Hon hade tänkt på precis samma sak som jag, alltså, tänk om man har bestämt sig för att ha fest och bjuder in massa människor och typ "woho det blir världens fest", så kommer det bara typ tio stycken. Eller värre: fem stycken. Eller ännu värre: ingen. Gud så sorgligt. Det är ju liksom det man är rädd för när det är fest, att ingen ska komma, eller att det blir världens tråkigaste fest. Fast vad är det som gör att en fest är rolig? Jag har försökt klura på det där, men blir inte så mycket klokare.
Jag var ute och gick med min lopphund idag, och det är verkligen svinkallt ute. Mina händer har dessutom varit klingande isbitar hela dagen. Svettigt. Inte.
Nu är jag jättesugen på att gå ut eller nåt. Kanske gör det på onsdag. Fast orka... Det skulle vara så mycket roligare om någon hade nån kul fest istället. Senaste var typ i somras på Lidingö. Fast det kan ju inte stämma i och för sig. Nej juste, jag var i Johannelund (världens ände) för ett tag sen.
Jag ska sitta barnvakt idag, från sex till nio. De som känner för det kan ju ringa och muntra upp mig under tiden. Fast så ska jag inte säga, det är faktiskt kul att vara barnvakt där, särskilt som mamman är hemma. Och barnen är jättegulliga och roliga så det är inget fel.
(felet är, som mamma säger, att jag är vingklippt. Jag skriver dödsdåligt)
Ciao
Jag var ute och gick med min lopphund idag, och det är verkligen svinkallt ute. Mina händer har dessutom varit klingande isbitar hela dagen. Svettigt. Inte.
Nu är jag jättesugen på att gå ut eller nåt. Kanske gör det på onsdag. Fast orka... Det skulle vara så mycket roligare om någon hade nån kul fest istället. Senaste var typ i somras på Lidingö. Fast det kan ju inte stämma i och för sig. Nej juste, jag var i Johannelund (världens ände) för ett tag sen.
Jag ska sitta barnvakt idag, från sex till nio. De som känner för det kan ju ringa och muntra upp mig under tiden. Fast så ska jag inte säga, det är faktiskt kul att vara barnvakt där, särskilt som mamman är hemma. Och barnen är jättegulliga och roliga så det är inget fel.
(felet är, som mamma säger, att jag är vingklippt. Jag skriver dödsdåligt)
Ciao
I'm deep enough to realise I'm shallow
När jag läser mitt förra inlägg så tänker jag: Ack ytlighet, ditt namn är Sofia!
Pinsamt att jag....fast vadå egentligen, det var ju inte jag som tittade (förutom med rådjur i strålkastarljuset-blicken) snett och undrade vad vi gjorde där. Fast jag undrade i och för sig vad vi gjorde där...
Idag ringde Isabel och väckte mig på morgonen, så kom hon och hämtade mig så åkte vi till hennes stall och red ut. Jag, som har en ganska taskig inställning till uteritter, hade hur kul som helst och njöt i fulla drag av att det var strålande sol, inte för varmt och inte för kallt. Hästarna var pigga och glada och jag hade Mio (Quel Ami e. Quite Easy)(viktigt), 4åringen. Men han hade lite hosta så vi tog det lugnt, han och jag.
Nu ska jag plugga körkortsteori. GUD VAD SPÄNNANDE!!!
Hej å hå och en flaska med rom.
Pinsamt att jag....fast vadå egentligen, det var ju inte jag som tittade (förutom med rådjur i strålkastarljuset-blicken) snett och undrade vad vi gjorde där. Fast jag undrade i och för sig vad vi gjorde där...
Idag ringde Isabel och väckte mig på morgonen, så kom hon och hämtade mig så åkte vi till hennes stall och red ut. Jag, som har en ganska taskig inställning till uteritter, hade hur kul som helst och njöt i fulla drag av att det var strålande sol, inte för varmt och inte för kallt. Hästarna var pigga och glada och jag hade Mio (Quel Ami e. Quite Easy)(viktigt), 4åringen. Men han hade lite hosta så vi tog det lugnt, han och jag.
Nu ska jag plugga körkortsteori. GUD VAD SPÄNNANDE!!!
Hej å hå och en flaska med rom.
Socialpsykologiska experiment
Japp, man kan mycket väl säga att jag har varit del av ett socialpsykologiskt experiment idag. Eller ikväll/natt kan man säga. Fast i Stureplanstid är det väl väldigt tidigt I guess. Men i alla fall.
Jag och Fanny satt hemma och tittade på varann. Sen tänkte Fanny åka iväg till en kompis och körde iväg då i sin lilla svamp-bil. Snart kom hon tillbaka och basunerade ut att det var vrål-punka på den. Chamigt. Sen satt vi och glodde lite och så trillade det in ett sms från Patrick som skulle ut och tyckte att vi också skulle det. Klart vi var på. Det vi var mindre beredda på var att det som gällde var Söööder. Söder. Jag har nog aldrig satt min fot där. Fast hela släkten på pappas sida bor där. Men i alla fall. Vi var på något ställe som hette nåt som rimmar på "tarmen". Fanny och jag. Och ja, vi blev uttittade, och Fanny frågade varför jag såg så livrädd ut. "Därför att jag är det!!!" Svarade jag. Folk gav oss/mig "I'm gonna fucking kill you" blickar och var svartklädda. Vad finns det för anledning att INTE vara rädd?
The outfit: Kate Moss-byxorna, Tigerskjorta, Hermés-look-a-like sjal, vit kappa (jaaa den är tillbaka från kemtvätten!!!!) och guldskor plus liten blå Longchamp. Alltså = vanlig outfit. Men jag blev typ litterally dödad för det. Men typ förlååååt för att jag glömde att färga håret svart och klippa det dödskort,och förlååååt för att jag glömde att ta på mig min randiga tröja och Cheap Mondayjeans. Herregud.
Sen var det en massa Nacho-killar (spanjorer) som inviterade oss till deras bord. Ehh japp, vi tackade nej. Japp.
Oh. My. God. Säger jag bara. Jag svepte tre öl på raken. Jag hatar öl.
Ciao
Jag och Fanny satt hemma och tittade på varann. Sen tänkte Fanny åka iväg till en kompis och körde iväg då i sin lilla svamp-bil. Snart kom hon tillbaka och basunerade ut att det var vrål-punka på den. Chamigt. Sen satt vi och glodde lite och så trillade det in ett sms från Patrick som skulle ut och tyckte att vi också skulle det. Klart vi var på. Det vi var mindre beredda på var att det som gällde var Söööder. Söder. Jag har nog aldrig satt min fot där. Fast hela släkten på pappas sida bor där. Men i alla fall. Vi var på något ställe som hette nåt som rimmar på "tarmen". Fanny och jag. Och ja, vi blev uttittade, och Fanny frågade varför jag såg så livrädd ut. "Därför att jag är det!!!" Svarade jag. Folk gav oss/mig "I'm gonna fucking kill you" blickar och var svartklädda. Vad finns det för anledning att INTE vara rädd?
The outfit: Kate Moss-byxorna, Tigerskjorta, Hermés-look-a-like sjal, vit kappa (jaaa den är tillbaka från kemtvätten!!!!) och guldskor plus liten blå Longchamp. Alltså = vanlig outfit. Men jag blev typ litterally dödad för det. Men typ förlååååt för att jag glömde att färga håret svart och klippa det dödskort,och förlååååt för att jag glömde att ta på mig min randiga tröja och Cheap Mondayjeans. Herregud.
Sen var det en massa Nacho-killar (spanjorer) som inviterade oss till deras bord. Ehh japp, vi tackade nej. Japp.
Oh. My. God. Säger jag bara. Jag svepte tre öl på raken. Jag hatar öl.
Ciao
What it is you think I should
They say time heals everything, but I'm still waiting. I'm not ready to make nice, I'm not ready to back down, I'm still mad as hell and I don't have time to go round and round and round. It's too late to make it right, and I probably wouldnt if I could.
Ja...tål att tänkas på. En annan sak som tål att tänkas på är att hur man avfärdar alla "fula" människor som sämre, misslyckade, och ja, bara helt dåliga. Det är verkligen så att jag faktiskt tänker typ "men gud hur hon ser ut, och kolla hennes pojkvän, fy faaan!" Men alltså, hallå hur schysst är det egentligen? De kanske verkligen är jättelyckliga. Med värsta kärleksfulla förhållandet och här sitter jag och är bitter och cynisk. Har jag en rad med beundrare kanske? Ja. Men har jag någon pojkvän? Nej. Vill jag ha någon? Nej igen. Eller jaaa det beror ju på vem, men det finns ju verkligen bara idioter. Det är ju faktiskt bevisat och it's too late to make it right. Och nää I probably wouldn't if I could. Sorgligt men sant.
Den enda jag vill ha är Polo-David! Hahaha usch vad tråkig jag är! Men han är så perfekt på alla sätt! Orka gå och tänka så. Men jag får väl hitta på nåt. Om jag orkar. Rock this party....
Jaja. Mycket engelska. Charming, isn't it! Muha. Nu sitter Fanny och kollar på film med Axl. Vad kul jag har. Men men och hej å hå och en flaska med rom.
Ciao
Ja...tål att tänkas på. En annan sak som tål att tänkas på är att hur man avfärdar alla "fula" människor som sämre, misslyckade, och ja, bara helt dåliga. Det är verkligen så att jag faktiskt tänker typ "men gud hur hon ser ut, och kolla hennes pojkvän, fy faaan!" Men alltså, hallå hur schysst är det egentligen? De kanske verkligen är jättelyckliga. Med värsta kärleksfulla förhållandet och här sitter jag och är bitter och cynisk. Har jag en rad med beundrare kanske? Ja. Men har jag någon pojkvän? Nej. Vill jag ha någon? Nej igen. Eller jaaa det beror ju på vem, men det finns ju verkligen bara idioter. Det är ju faktiskt bevisat och it's too late to make it right. Och nää I probably wouldn't if I could. Sorgligt men sant.
Den enda jag vill ha är Polo-David! Hahaha usch vad tråkig jag är! Men han är så perfekt på alla sätt! Orka gå och tänka så. Men jag får väl hitta på nåt. Om jag orkar. Rock this party....
Jaja. Mycket engelska. Charming, isn't it! Muha. Nu sitter Fanny och kollar på film med Axl. Vad kul jag har. Men men och hej å hå och en flaska med rom.
Ciao
