"Jo men det är som n.."
En av de saker jag tycker är väldigt konstiga (en av väääldigt många saker) är när någon jag har en konversation med plötsligt börjar prata samtidigt som jag pratar. Jag kan bara inte förstå det. Om jag berättar om något, så öppnar människan munnen, som om jag inte ens hade sagt något. Är inte det helt sjukt! Jag vet inte om det beror på att personen 1) inte lyssnar på mig, 2) tycker att det jag säger är ointressant, 3) är bara intresserad av att höra sin egen röst, 4) är en självuppagen jäkel eller 5) alla ovanstående anledningar.
Varje gång blir jag lika fascinerad. Eller irriterad. Ibland provar jag att fortsätta prata, som om ingenting hänt. Man får höja rösten lite då har jag märkt. Oftast slutar jag bara prata. Tyvärr. Det gör mig så vansinnigt irriterad! Jag vill STÅ UPP för mig själv och bara: "ursäkta, men nu pratade jag". Men nänä, jag blir bara tyst.
Som om en typ-nitton-någonting-åring skulle ha mer intressantare saker än jag att säga? Är det kanske en tävling om vem som får mest sagt under kortast tid som jag möjligen har missat? Jag måste bli bättre på det, för det förstör verkligen jättemycket i mitt liv. Inte. Men det är irriterande som fan.
Kommentarer
Trackback
