I den värld
I en värld där jag var drottning och kunde bestämma precis allt skulle döden inte vara någonting fruktansvärt, inte heller ett vi-ses-igen, utan någonting som skedde, precis i rätt tid. För precis alla. Just nu verkar den som bestämmer tappat greppet om vad "rätt tid" innebär, och folk försvinner både till höger och vänster.
Jag tror inte att livet är lika långt för alla. Vissa lever till de är 99 år gamla, andra blir bara 21. Men varför sker döden aldrig i rätt tid? Så att man som barn slipper vara fullkomligt oberedd på att mamma försvinner, eller att man som förälder inte har en chans att förbereda sig för sitt barns död. För det är just precis lika hemskt för ett barn att förlora sin förälder alldeles för tidigt, som det är för en förälder att förlora sitt barn.
Döden har inte betett sig hövligt denna sommar. Man rycker inte bara bort det unga liv med så mycket planer, eller den som just kunnat börja njuta av livet. Den som just själv blivit förälder. Det är helt enkelt inte schysst. Det är sorligt när det väl sker, måste salt strös i alla sår?
Nu är det nog, Döden. Jag kräver att det bara är de vars tid är kommen som ska knacka på Pärleporten, ta inga andra. Håll dig för fan innanför linjerna i målarboken.
Kommentarer
Trackback
