Time goes by
Jag menar väl, men kommer alltid försent. Tur då att ingen någonsin höjer på ögonbrynen när man är 5 minuter sen. När jag var i Frankrike var jag alltid minst 20 minuter sen, överallt. Det bara blev så, när alla andra också var det. Hemma i Sverige är man punktligheten själv. Men nu har jag åter drabbats.
Fast oftast är jag ute i god tid... Eftersom jag själv ser det som ett tydligt tecken på avsaknad av respekt försöker jag faktiskt jämt vara i tid.
Nåja, nu måste jag springa!
Kommentarer
Trackback
