En plats för allt
Oh la, la! Det är inte lite dumt att sitta och titta på gamla platser (ogillar Google maps helt plötsligt), och se: "där satt vi!" "Där har jag ju varit!" "Och kom ihåg utsikten därifrån!". Suck.
Man må vara hur ensam är stark(!) och överkommen man vill, men man skall icke, för att inte säga aldrig, titta tillbaka på gamla minnen. Bokstavligen. För jag kan tala om att man inte minns hur frustrerande det var, hur mycket man grät av ren tristess eller hur mycket man saknade någonting normalt, verkligt.
För självklart är det bara känslan av äventyr och hur varmt och skönt det var och fjärilarna som dansade schottis och känslan av en hand i sin när man åker fort, fort i en grafitgrå Porsche. Alla roliga skämt och det schweiziska vita vinet som var alldeles iskallt och bubblade mot tungan. Man minns också alla fyrverkerier varje kväll som till slut blev komiska. Och känslan av att någonting så fint var mitt, bara mitt.
Men jag längtar inte tillbaka, det gör jag inte. Inte till det just emotionella - även om det också var fint när det begav sig - men till platsen. Herregud, platsen!
Vad sägs om...
... Den här utsikten när man tar en kall drink efter en riktigt varm dag på stranden?
Eller...
... Att strosa in här en sen eftermiddag?
För att sedan...
.... Sätta sig här och dricka drinkar när det börjar bli kväll? I så fall rekommenderar jag platsen längst ut, då ser du alla båtar också.
Holy moly det är vackert där. Et tu me manques!
Kommentarer
Trackback
